Gustav Fridolin, språkrör för
miljöpartiet, talade ikväll i Almedalen. För oss som jobbar den
här veckan (och inte på Gotland då) är det lätt att följa
partiledartalen via Svt Play. (På sätt och vis faktiskt en
intressant teknikfascination, även om vi numera tar det gör givet
att kunna följa händelser långt från oss själva i reatid).
Gustav Fridolin pratar ofta och gärna
om skolan. Ibland har han definitivt poänger. Ofta lyser hans
faktiskt brinnande intresse för skolan igenom. Och desto oftare får
vi höra att han själv är lärare. Men när jag lyssnar på Gustav
slås jag av något. Nämligen hur enkelt det är att lova saker,
helst allt till alla, när man inte behöver ta ansvar. När man väl
behöver ta ansvar är det inte lika enkelt.
Jag kommer från Norrköping. I
Norrköping har miljöpartiet varit med och styrt åtminstone sen jag
gick på gymnasiet, från valet 2006. Man styr i koalition med
socialdemokraterna och vänsterpartiet. Man är med andra ord
ansvarig för skolan i Norrköping, tillsammans med sossarna och
vänsterpartiet.
Därför är det väldigt intressant
när Gustav Fridolin pratar om vikten av högre lärarlöner. Jag
delar till fullo idén om att riktigt bra lärare ska kunna tjäna
riktigt bra. Den läraren som väckte mitt intresse för historia
eller den som förklarade integraler så att det blev barnsligt
enkelt, de är några som tillsammans med många andra är värda
riktigt, riktigt hög lön. Det är kul att Gustav Fridolin tycker
det.
Så ser nämligen inte ut i Norrköping,
där miljöpartiet är med och styr. Man gör helt enkelt andra
budgetprioriteringar. Man tycker uppenbarligen att det är viktigare
med andra saker än höjda lärarlöner. Annars är det svårt att förklara varför Norrköping ligger i botten när det kommer tilllärarlöner.
Gustav Fridolin pratar också om miljön
i skolan. Det är också viktigt. Det är i och för sig intressant
att han nämner Säveskolan på Gotland, eftersom miljöpartiet är
med och styr på Gotland och därför är fria att prioritera den om
de vill. Kanske har Fridolin och de gotländska miljöpartisterna
olika syn på den.
Även här finns det gott om exempel
från Norrköping. Jag bloggade i slutet av 2010, drygt fyra år efter miljöpartiets inträde i den styrande koalitionen, om några axplockfrån skolmiljön i Norrköping. Den som har varit på en del
toaletter på Ebersteinska gymnasiet, till exempel, förstår mycket
väl vad jag menar. Inte heller där, har miljöpartiet tyckt att det
har varit värt att prioritera. Det har helt enkelt funnits annat.
Kanske tyckte man att renoveringen av idrottsparken var viktigare?
Kanske ser man hellre en symfoniorkester? Kanske bygger man hellre
ytterligare en bro?
Det är viktigt att prata om fina
visioner för skolan. Men det är viktigare att faktiskt prioritera
när man har möjligheten. Tomma ord höjer varken lönerna för
duktiga lärare eller renoverar skoltoaletter.