DN skriver idag om att det fortfarande finns
fler manliga än kvinnliga kommunpolitiker. I 80 av 290 kommuner är det färre än fyra av tio kommunpolitiker som är kvinnor.
Man kan diskutera det där med siffror och jämställdhet i nästintill all oändlighet. Jag brukar landa i två saker och en slutsats vid de här diskussionerna.
1) Det finns inget mer förnedrande är kvotering i min värld. Då säger man rakt ut att "du behöver hjälp för att nå en position som en kille når själv". Och så är det inte. Punkt.
2) Att bara ha killar, eller bara ha tjejer, som politiker blir skevt. Politiken ska spegla samhället, och då måste alla få plats.
Slutsats: Skapa förutsättningar för en öppen politik. Vill man som politiskt parti ha både tjejer och killar på sin kommunfullmäktigelista, ja, då måste man också se till att ha en internkultur och ett arbetssätt som attraherar alla. Oavsett om det är det 50-åriga heltidsarvoderade kommunalrådet, tjejen som pluggar på högskolan, småbarnspappan eller den 40åriga karriärskvinnan med livspusselbekymmer. Lyckas man med det - då kommer man också lyckas med att få in både tjejer och killar i politiken.
Och det är väl kanske också just bekymret. Jag är helt övertygad om att de flesta partier har rätt mycket att jobba på när det gäller den lokala internkulturen ibland. Men det finns också saker som i kommunens arbete som är bekymrande. Fungerar verkligen det här upplägget vi har idag? Hur ser man till att fler kan engagera sig?
Ta nämndarbete som exempel. Jag har suttit i tekniska nämnden i fyra år i Norrköping. Nämndmötena ligger på dagtid en gång i månaden. Ibland tar de hela dagen, ibland är de bara schemalagda till halva dagen. Att politik tar tid är de flesta med på. Men varför ligger en s.k. halvdagsnämnd mellan 9-12 eller 13-17? Varför inte mellan 17 och 21 istället? På så vis slipper karriärkvinnan ta ledig från jobbet, och småbarnspappan kan vänta tills antingen partnern eller någon annan slutat jobba och kan vara barnvakt, och ändå vara med på nämnden. Studenten slipper missa föreläsningar, och kommunalrådet får väl kompa ut dagen efter i sådana fall. Det här är bara ett exempel, men det finns oändligt många fler.
Man brukar säga att politik handlar om att vilja. Men för att viljan ska resultera i något måste man vettiga förutsättningar. Förutsättningar som gör att fler kan vara med och jobba för bättre kommuner. Och det tjänar vi alla på.
