Äntligen hör jag igen! Nu är allt som satt igen öronen borta, och det känns häftigt att höra frasandet av halsduken, tågets ljud och massa annat som varit borta en vecka. Bortsett från den allmänna lyckan i att höra igen, och hur mycket roligare dagens exjobbslunch, morgondagens AW med kollegorna eller helgens rikskonferens med MSU kommer bli nu, så får det mig och att minnas ett av skälen till att jag ville bli civilingenjör.
En person i min närhet har en hörselnedsättning, vilket sällan märks för utomstående tack vare ett enormt jävlar anamma och bra hörapparater. För varje ny hörapparat som kommit har personen ifråga upptäckt nya ljud och hört bättre. Kanske ett av de bästa exemplen på när teknisk utveckling verkligen gör skillnad.
Det fick mig att fundera över om inte det här med ingenjör var det jag ville bli. Från början var jag faktiskt inställd på att välja en inriktning som hade underlättat en karriär i just hörapparatsbranschen.
Nu, några månader före examen, tror jag inte att det är jag som kommer ta fram de där nya superhäftiga hörapparaterna längre. Kanske kommer jag ta fram något annat häftigt, kanske kommer jag jobba med helt andra saker. Däremot är jag helt övertygad om att det finns de som kommer ta fram nya superhörapparater. Dessutom flera gånger om.
Kanske är det inte jag som tar fram innovationerna som gör världen väsentligt mycket bättre och människors vardag friare. Men det är en häftig känsla att åtminstone förstå tekniken och vara nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar