Fastnade för kvällens komedi på tvn, dokumentären om sossarnas valberedningsprocess. Klart intressant för en politisk nörd, och klart att det känns lite bra att se dokumentärer som är lite s-kritiska. Men å andra sidan gäller nog processen för de flesta partier. Därför blir man ju extra glad när personer som Fredrick Federley går ut och öppet deklarerar att han vill vara en del av en partiledning, och hur partiet ska utvecklas. Nu tillhör ju förvisso Federley centern och inte moderaterna, men jag tror faktiskt att alla partier påverkas av sådant. Öppenhet är ju trots allt rätt nice.
Gällande sossarna verkar det egentligen bara finnas en regel - säg inte att du vill något. Då minskar chanserna till nästan noll...
Åhh Carin! Nu lyckades du slå hammaren på spiken. Jag delar din uppfattning om att det är viktigt att tala om vad man vill. Det brukar jag tala om för "mina ungdomar" när de frågar hur man får vara med och bestämma i styrelserummet. Det är ett ansvar att berätta för gubbarna/gummorna att man vill engagera sig. För frågan är minst lika vanlig från gubbarna/gummorna kring hur man får ungdomar att engagera sig. Ett delat ansvar! Ska man låta människor gissa vad man vill? Då kommer man ju ingenstans här i världen!
SvaraRaderaJa, det känns ju väldigt märkligt att man ska "spela svår" för att hamna på en viss post. Vill man någonstans är det välen fördel varför man vill dit, och vad man vill göra där. Håller dock tummarna för att det sakta, sakta luckras upp även på de högre politiska nivåerna...
SvaraRadera