Har tipsat om den här bloggen förut, men gör det igen för jag tycker att den är så himla bra. Det är Mirandas minut jag pratar om, en tjej som gillar att springa långt, riktigt långt och bloggar om all sin träning. Vi har ganska olika träningsambitioner, hon och jag. Ett maraton i hennes värld gör hon liksom på en vanlig söndagseftermiddag. Jag tränar i ett halvår för att försöka mig på ett halvt maraton, så att säga. Det är liksom inte hennes träningsschema jag är ute efter.
Det jag är ute efter är inspiration. Ur nästan varje inlägg strålar det liksom ut energi och glädje. Och om det är något som jag vill ha som träningspepp så är det energi och glädje. Gillar man dessutom att springa, ja, då är den bloggen definitivt något att kolla upp!
Så det liksom säger du. Börjar man använda ordet liksom mer än vanligt när man har återgått till att vara fjorton år igen? ;)
SvaraRadera